Så låt mig få bära dig när hoppet sviker

Hej bloggen

Allt är en enda stor röra just nu. Och då snackar vi röra. Idag umgicks jag med två vänner en timma typ sen var det dags att åka hem igen. Vad värdelöst.
Ikväll har vi vart på en liten julmiddag med föreningen här ute haha...

Annars har jag inget att säga. Det är bara en sak som cirkulerar i mitt huvud just nu. Jag hoppas from the bottom of my heart att min mamma ringer mig imorgon. Finns ingen jag behöver så mycket just nu som henne!
Och för släktingar som läser det här och tenderar att bli oroliga, kan jag ju säga att det finns absolut inget att oroa sig över. Det är liksom bara typiska problem man har när man är 16 år. Och den enda som kan hjälpa mig är min mamma. Så har det alltid vart och så kommer det alltid vara. Tro mig, jag har försökt med lite människor här, men nej.

Så, det blev ett värdelöst inlägg men jag har så ont i magen för alla grejer som jag inte vet hur jag ska lösa. Så det får va.

Hejdå.