Passion, Pain, Pleasure

Hej!

Idag vaknade jag typ kvart i tio av att mobilen ringde. Låg kvar och drog mig en kvart sisådär, sen gick jag upp. Åt lite frukost och nu sitter jag här med facebook.
Känner att idag är en riktig Sakna-Sverige-dag. Verkligen. Skulle vilja vara hemma med mina kompisar nu och att allt skulle vara precis som innan jag åkte. Precis som innan.

Men så kan man ju inte tänka nu, tänkte jag. Men sen påminde jag mig själv att jag inte gett mig själv en enda stund att sakna så det gör sådär jätteont. För jag vill inte tänka på det typ. Så jag kan ju det lite tid idag, att bara sakna. Sakna men samtidigt veta att jag kommer tillbaka till det snart. Det mesta av det i alla fall. Allt kommer ju inte vara sig lik, for sure....

Vet inte vad jag ska göra idag. Känner för allt och ingenting. Känner för allt som inte går att göra och därmed känner jag för ingenting.
Ska i alla fall vara snäll och plocka ur diskmaskinen, sen plocka in berget av disk som står i diskhon. Så Marielle kommer hem till ett rent kök.

Sen ska jag ut och gå. Långt. Asså neej, jag vill bara gråta. Men jag tänker inteeee! Gråter gör jag när jag tillåter mig själv att tycka synd om mig själv eller när nåt bara är alldeles för jobbigt.
Det är inte det här....

Så, jag ska ut och gå, rensa tankarna lite :)
Jag pratade med en lärare på skolan i förr går, som Liam introducerade mig för, hon är typ bästa vän med hans mamma osv osv. Hon sa i alla fall till mig att hon själv varit utbytesstudent och jul och januari kommer vara jobbigt, så är det bara, men tiden efter det kommer gå så fruktansvärt fort att man knappt kommer hinna med. Och hon har ju rätt.
Det finns verkligen stunder här när jag får tårar i ögonen när jag tänker på att jag ska åka hem. Jag ska lämna det här och åka hem och typ aldrig få uppleva det här igen.
Sen finns det stunder som nu, när jag egentligen inte vill åka hem, men ändå saknar allt där hemma så mycket så jag kan dö.

Ah, det är komplicerat. Men en sak vet jag ju i alla fall och det är att hem till Sverige kommer jag ju tillbaka till. Om några månader sådär. Kommer jag tillbaka till det här? Antagligen inte. Så det bästa jag kan göra är att bara njuta så mycket jag kan och ta vara på tiden!

Jag skriver lite senare, får se vad det blir av den här dagen, antagligen inte mycket.
Puss och kram